ollerossander.se
produktion av interspace
 

Tankar på tvären!
Här lägger jag ut mina funderingar på, som jag ser det, viktiga frågor i hopp om att skapa debatt!

Läs gärna i “Artiklar” min text om datajournaler och fundera på om jag har fel som tycker att det är märkligt tyst om texterna kring 1000 döda i onödan i sjukvården eller om den vansinniga flygplatssäkerheten som om dessa kontroller skulle kunna stoppa terrorister!

Läs mer om Olle »


Kul med beröm

lördag 19 december, 2009 kl. 16:56

Så positivt här recenserades boken av Bibliotekstjänst. VILSE I FINANSKRISENS LABYRINTER
Spararens guide till finansvärldens obegripligheter
102 sidor, illustrerad, häftad.
(BEIJBOM BOOKS)
 �
Olle Rossander, med många år som ekonomijournalist i ledande befattningar i både tidningar, tidskrifter och radio/tv, har skrivit en rad böcker där han försökt att förklara, analysera och ifrågasätta ekonomiska skeenden.
   Nu tar han oss på en guidad tur i finansvärldens galax. Kort, rappt och i många fall underfundigt roligt lotsas läsarna genom det senaste årets finanskris. Initierat men utan att vara alltför detaljerad resonerar Rossander omkring orsaker, skeenden och följder. Framställningen kryddas av intressanta citat - i vissa fall tyvärr utan källhänvisningar. Terminologin och fackuttrycken är avancerade men tack vare ett ledigt språk, ibland på gränsen till det väl lättsamma, ska det inte vara några svårigheter att följa framställningen.
    En rad kommenterade och bra sammansatta lästips avslutar boken som bör vara obligatorisk läsning för bland annat journalister, företagare, bankmänniskor, fackföreningsfolk, politiker och gymnasielärare i relevanta ämnen. Men den är också mycket värdefull för “vanliga sparare” med intresse för egna och andras pengar. 
ULF VIKLUND Beställ boken till marknadens lägsta priser hos adlibris.com eller bokus.com

Saab

lördag 19 december, 2009 kl. 15:53

Refaar el Sayed
Jonas Birgersson
BooCom
Koeningsegg
Spyker
!!!!!!

Ny bok - förklarar allt! (nästan)

måndag 5 oktober, 2009 kl. 14:37

I dagarna kommer jag ut med en ny bok - Vilse i Finanskrisens Labyrinter - där jag försöker beskriva och förklara finanskrisens olika beståndsdelar.

 Det herrelösa kapitalet, ägarlösa företagen, omdömeslös girighet och en global marknad med lokala regler har bäddat för historiens första och värsta världsomspännande finanskris.Det är inte den mångomtalade subprime-krisen i USA som kastat världen in i sin kanske värsta finansiella kris sedan 30-talet. Den förhåller sig till dagens kris som skotten i Sarajevo till Första Världskriget - en utlösande faktorn men långtifrån orsaken.De senaste decenniernas exploderande fondkapitalism innebär att allt fler av världens stora företag har horder av fonder som sina största ägare; fonder som kanske har någon procent av aktierna; aktier som de köper och säljer i samma ögonblick som kurserna går upp eller ner. Långsiktigt ägande kan i dagens värld betyda månader eller kanske något år.Utan långsiktiga ägare styrs företagen i stället av anställda tjänstemän som riskerar andras, ofta pensionsspararnas pengar, men inte sina egna. Och med andras pengar kan de själva göra rejäla klipp medan andra får ta hand om eventuella förluster.Ett nytt ägande, ett växande herrelöst kapital, kräver helt nya spelregler på den globala finansiella marknaden. Spelregler som denna, och kommande kriser, kommer att tvinga fram.

Boken har getts ut av Beijbom Books och kan beställas på http://www.beijbombooks.se

Så här skriver Mats Qviberg om boken i ett förord:

Boken visar på ett tydligt sätt att den här krisen måste sättas i ett långt större sammanhang än vad som vanligtvis görs. Den, ibland vildsinta debatten om bonusar skymmer de grundläggande problemen. Och dit hör inte ens subprime-krisen i USA som fått klä skott för det mesta! De, påpekar Rossander, förhåller sig till dagens kris som skotten i Sarajevo till Första Världskriget - en utlösande faktorn men långtifrån orsaken.

Vad som borde debatteras är vad som kanske är en av de största, kanske den största förändringen i kapitalismens historia - att de privata kapitalisterna har ersatts av tjänstemän som förvaltar tusentals olika fonders pengar, pengar som ägs av sparare, blivande pensionärer och försäkringstagare. Ägare som inte utöver någon ägarmakt själva utan överlåter detta, sitt ”herrelösa kapital” till OPM:are, de som sköter Other Peoples Money. Och de som sköter andras pengar beter sig på ett annat sätt än de som sköter sina egna.

I boken visar Olle Rossander tydligt på många av följderna – inte minst kortsiktighet och girighet. En kortsiktighet och en girighet som drabbar företagen på flera sätt. Med svindlande vinstkrav urholkas företagens finanser. De blir sårbara och drabbas hårt vid minsta kris och ägnar mer tid åt kapitalplaceringar och företagsaffärer än långsiktiga investeringar! Det kan bli ödesdigert för inte minst svensk industri.

Det är den här korta bokens styrka att sätta flera av dagens viktigaste frågor i ett större sammanhang och kanske kan den därmed bidra till en nödvändig debatt kring dessa frågor. Då handlar det inte om, i första hand tak för VD:s bonus. Behovet av kloka regler och rimlig kontroll är långt större än så. Dagens lokala regler skrivna för nationella ekonomier måste ersättas av globala regler för en global marknad. Ska reglerna få någon verkan måste de också bli färre, enklare och begripligare.

En stor del av dagens kris kan, pinsamt nog för oss i branschen, förklaras med att alltför många, placerare och aktörer inte alltid begrep vad de gjorde. De köpte och sålde värdepapper och derivat utan att någonsin riktigt förstå vad de köpte.

Risken nu är att politiker världen över gör samma misstag: utan att riktigt förstå krisens bredd och djup kan de komma att fatta rader av felaktiga beslut och fatta, kanske populära, beslut som inte alls leder till att vi står bättre rustade inför nästa kris – för den kommer!

Till den här bokens förtjänster hör då att den är både kort och begriplig! Så kort och begriplig att till och med politiker kan ta sig till den. Och det hoppas jag att de gör!

När vinstvarnar bankerna?

torsdag 17 september, 2009 kl. 15:23

Under de senaste månaderna har Riksbanken lånat ut 2*100 miljarder till 0,4 % ränta till de svenska bankerna!

Eja, vore jag den som fick sådana stekta sparvar flygande ner på bordet. Inte ens om banken anstränger sig kan de väl inte låna ut dessa pengar till under 1,5 och det går att placera långt bättre än så.

Varje procentenhet på detta skattebidrag ger svenska banker 2 000 miljoner i fickan! Bra affär!

Men vad gör vi inte för att rädda bankerna? Från vad kan man undra? Från en förlust som borde bäras av ägarna. Nu bärs bördan mest av av skattekollektivet - vi alla - som är så generösa med våra pengar! (Visst har Swedbanks och SEB:s ägare har fått ställa upp men de lär inte gå lottlösa ur detta.)

Bankerna borde vid det här laget varna marknaden för sina kommande storvinster!

Syndabockar i stället för syndare

torsdag 17 september, 2009 kl. 15:03

Nu kring årsdagen av konkursen i Lehman Brothers och kollapsen av subprime-lånen går jakten på syndabockar – och det är just vad det blir. I bristen på den verklige syndaren offras syndabockar på de rättfärdigas altare.

Lehmans konkurs och bankernas bonusdrivna utlåningsfest på subprime-marknaden får stå som den stora förklaringen till finanskrisen. Det är lika korkat som att påstå att skotten i Sarajevo 1914 skulle vara förklaringen till Första Världskriget.

Brist på perspektiv och analys bäddar för kommande kriser.

För det första är det långtifrån säkert att den här finanskrisen verkligen är över. Den amerikanska villamarknaden är på intet sätt den enda som översvämmas av lättsinniga lån och obegripliga värdepapper som det inte finns kontroll över eller insyn i – vare sig det gäller volymer eller deras säkerheter. Om, vilket vi kan hoppas på, finanskrisen löser sig för den hör gången är det just bristen på insyn och kontroll som bäddar för nästa kris som kan bli långt värre än dagens.

Vad som krävs för att mildra nästa kris, slippa den helt kan vi inte ens hoppas på, är en radikal och total översyn av den globala finansmarknadens olika kontroll- och styrorgan. Att i det läget fokusera på bankchefers bonusar är politisk populism och röstfiske när den blir som värst.

Visst är det vansinne att låta stora företag, banker och andra, styras av enskilda tjänstemäns kortsiktiga privatekonomiska intressen men det är ännu större galenskap att låta den frågan skymma de långt större problemen.

Finanskrisen visar att det är hög tid att efter drygt 60 år i grunden reformera det internationella s.k. Bretton Woods-systemet med IMF, Internationella Valutafonden, och WB, Världsbanken. De skapades för en helt annan värld än dagens och trots en del lapande och lagande är det hög tid för reformer.

I stället för en av de västliga stormakterna, med USA i spetsen, praktiskt taget kidnappat system måste vi få ett som är anpassat till dagens ekonomiska och politiska verklighet. Det innebär att de nya ekonomierna och u-länderna måste ges betydligt större plats i maktapparaten.

De internationella organen måste också skapa ett regelverk, övervaknings och kontrollsystem anpassat efter dagens verklighet.

En stor del av förklaringen till finanskrisen ligger i att den finansiella världen spelar efter lokala regler i en global verklighet. De lokala finansinspektionerna och andra organ mäktar inte med att följa finansmarknadens virvlande turer ut och in i olika skatteparadis. Och skulle de mot förmodan klara det har de ingen makt och myndighet att göra något åt de missbruk som sker.

Finanskrisen har också tydligt visat följderna av den nya fondkapitalismen som skapat flodvågor av herrelösa pengar. Värdens största finansaktörer är nu alla de fonder, pensionsfonder och försäkringsbolag som förvaltar hundratals miljoner människors pengar. Fonder och bolag vars ledning agerar som om de vore ägare. I själva verket är de tjänstemän som förvaltar och tar risker med andras, de verkliga ägarnas, pengar. Själva tar de endast risken att i yttersta nödfall få sparken och en väl tilltagen fallskärm.

Under de senaste decennierna och nu under krisen har det blivit allt tydligare att den gammeldags kapitalismen med sina enskilda stora ägare är på väg att försvinna – på gott och ont. Vi kan ha synpunkter på hur de styrde sina bolag och därmed enskilda länders ekonomiska utveckling men frågan är nu vilket styrsystem som skall ersätta dem. Att utan effektiva regelverk och insyn ersätta dem med ansvarslösa tjänstemän som bygger upp privata förmögenheter på sparares och aktieägares bekostnad har visat sig minst sagt olyckligt. Något svar på frågan har i vart fall inte jag men det är den som nu borde diskuteras, inte minst på kommande G20-möten och på högsta nivå i EU.

Annars är risken stor att allt fortsätter som förut. Politikerna slår sina kraftfulla slag i luften och tror sig kunna begränsa bonusar och snuskigt höga ersättningar och därigenom hindra nästa finanskris. Däri har de fel!

 

Sofforna tar över!

måndag 20 juli, 2009 kl. 20:45

Konsten att snabbt och (nästan) gratis fylla sina sändningar och spalter blir allt mer utbredd. Allt fler ekonomiskt lagda redaktörer, inte minst i etermedia, och tidningsägare har upptäckt konsten att producera journalistik utan att behöva betala för kunniga och dyra journalister!

Jag vet för jag är med i spelet, rätt kunnig vid det här laget och borde vara rätt dyr. Men i stället för att ta betalt för mina journalistiska produkter lockas/luras jag sälja dem allt billigare.

Där sitter jag och rader av andra rollodexade soffpotatisar i TV:s morgonsoffor, radions samhällsprogram och tidningarnas krönikespalter och levererar kommentarer, synpunkter och inte sällan bra nyheter – praktiskt taget gratis. Sveriges Television har, tydligen helt nyligen, bestämt att inte betala något arvode alls till dem som sitter i soffan. Och vi, jag, ställer upp! Kanske därför att jag blir smickrad; kanske för egenreklamens skull.

Men är det egentligen rimligt. Sakta men säkert kan de stora drakarna och etermediebolagen ersätta allt mer av den egenproducerade kvalitetsjournalistiken med mer eller mindre kvalificerat lättgods. Kul och trevligt att lyssna till kanske, men med allt mindre av ”tung” journalistik.

Från USA kommer rapporter om att allt fler av de avancerade reportagen och, för all del, TV-serierna, ersätts av prat- och babbelprogram som ju är oändligt mycket enklare att producera.

Risken är att de självständiga och hårt arbetande redaktionerna enbart befolkade av skickliga programledare och redaktörer.  Reportrar och korrespondenter får sparken och med avgångsvederlag eller förtidspension som grund tvingas de sedan frilansa till i det närmaste noll-taxa.

När jag jobbar för en av Sveriges mer ansedda veckotidningar får jag, som bäst, betalt för en dags jobb för tre-fyra dagars arbete – räknat på en månadslön på ca 25 tkr! I längden håller inte detta utan tidningen får nöja sig med en dags arbete för en dags lön!

Enkelt uttryckt  - kvalitetsjournalistik lönar sig allt sämre!

Saabs Svarte Petter

söndag 5 juli, 2009 kl. 12:11

Jag hade fel när jag i höstas spådde att Saab skulle vara nedlagt lagom till midsommar i år.

Så blev det inte.

Därmed inte sagt att Saab skulle vara räddat. Och i i alla händelser inte av Koenigsegg.

Gänget bakom det lilla förlustföretagets ”räddning” av Saab skall nu i sommar visa att de är goda för de miljarder som krävs för att få lån från EIB och garantier från svenska staten/Riksgälden.

Hittills har Koenigsegg-gruppen inte på något sätt velat eller kunnat visa att de faktiskt har det kapital som krävs. Sannolikheten är stor för att de inte kommer att lyckas. Då väntar en snabb nerläggning av Saabs biltillverkning i Trollhättan. Det kan i sin tur leda till det politiska grälet om vems fel det är.

En inte alltför vågad gissning att den stora syndabocken (i ordets verkliga betydelse) blir regeringen och Maud Olofsson som genom att säga ”nej” till miljardlånegarantier slutgiltigt knäcker Saab.

Och det gör hon helt rätt i men det lär inte hjälpa. Risken  är stor att Mona och (s)-gänget ger Maud och regeringen skulden för att Saab efter 60 års usla affärer går i graven. De verkliga syndarna, som drivit företaget med förluster, är Wallenberg-sfären och GM, har skickat Svarte Petter vidare.

Och ende vinnare i spelet är Christian Koenigsegg och hans företag som fått PR och medietäckning världen över värt hundratals miljoner. Kanske var det det som var avsikten från början?

Hycklande lokalpolitiker

lördag 27 juni, 2009 kl. 21:47

Hur korkade, aningslösa eller hycklande får politiker och tjänstemän bli?

Häromdagen (23/6) kunde Bohusläningen avslöja att miljö- och byggnämnden, till sin förvåning, upptäckt att det bodde människor i de ”sjöbodar” som ligger på Varvet i Bovallstrand. Denna omskakande upptäckt kunde göras eftersom en ägare annonserat ut sin sjöbod som sommarboende.

Ordföranden i nämnden, Ronald Hagberth, tycks upprörd över tilltaget att bo i dessa bodar och säger sig skola använda krafttag, i form av högt vite, som skall drabba dem som bor i bodarna.

Det är inte utan att man undrar vilken planet Hagberth bor på. Bodarna på varvet, som väl vid det här laget är kanske 20 år gamla, är från början byggda för att bo i, har alltid bebotts och de som bor där har skaffat sig egna ”privata” sol- och båtplatser på den brygga som skulle vara öppen för alla.

Detta är ingen nyhet!

Det är snarare det kanske bästa exemplet på hycklande och kraftlösa politiker som fattar beslut som inte följs upp, beslut som praktiskt taget ingen efterlever.

Följden av denna kraftlösa och ynkliga politik har blivit att Sotenäs, och en rad andra kustkommuner, har skapat en, för inte minst lokalfolkningen, oerhört lönsam ”svart” bostadsmarknad.

Gamla och nybyggda sjöbodar som borde, som sjöbod, kanske vara värda max några hundra tusen kronor, säljs för mångmiljonbelopp eftersom de också kan användas som bostäder   – trots att regelverket tydligt säger att man inte får bo i dem.

Den som har råd att chansa på att politikerna inte bryr sig om sina egna beslut har kunnat göra vinster på både fem och sex miljoner på rena ruckel.

Politikerna har under decennier sagt en sak – man får inte bo i sjöbodar – och gjort något helt annat – tillåtit boende i sjöbodarna genom att blunda hårt med bägge ögonen, hålla för öronen och låta munnen gå.

Följden har bland annat blivit att samhällenas kustremsa blivit förbyggd av höga plank som ska skydda de svartboende från insyn och intrång. Plank och stängsel som effektivt stängt kustsamhällenas kanske viktigaste fördel, sjökontakten, för andra boende och turister och hejdat barnens rättmätiga tillgång till fritt krabbmete.

Men det är klart, vilken lokalpolitiker vågar ta beslut som innebär att grannar och väljare inte längre kan göra miljonklipp på sina sjöbodar och strandremsor?

Olle Rossander

Bovallstrand

PS Texten publicerad i Bohsuläningen och GT/expressen hade en text den 13/7 http://www.gt.se/nyheter/1.1637885/det-ar-hyckleri

Kinderegg?

torsdag 25 juni, 2009 kl. 09:09

Ett massmedialt magplask. Ett PR-trick i den högre skolan. Entreprenörens självbedrägeri. Riskkapitalisternas svindlande miljardaffärer där skattebetalarna får stå för risken. Eller en unik räddning av Sveriges mest långlivade krisföretag?

Rader av redaktioner trumpetade i det närmast reservationslöst ut ”nyheten” om att det nu är klart att Koenigsegg köper Saab. Dessvärre är det inte sant. Vare sig Christian von Koenigsegg själv eller hans bolag har några pengar – det är väl knappt så att det kan köpa en Saab. Han och hans bolag ställer upp med namnet och har redan på teoretiska miljoner i PR-värde på det.

Inte hans ännu rätt okända medfinansiärer ”köper Saab”. Affären är långtifrån klar, knappt ens påbörjad. Vad de lyckats med är att få GM att skriva på ett MOU (Memorandum of understanding) om fortsatt förhandlingar.

Inte ens en optimist kan tolka det till mer än att GM inte har hittat några bättre, mer solventa köpare, än ett par relativt okända riskkapitalister som har det gemensamt att, förutom ett överskott på optimism, inte själva har tillräckligt med pengar för att täcka Saabs förluster, än mindre att köpa hela företaget.

Allt förutsätter mångmiljardlån, sannolikt från EIB, Europeiska Investeringsbanken, som lovat att ställa upp med 600 miljoner dollar (4,5 mrd kr) förutsatt att låntagarna, Koenigsegg Group, dels kan visa att de med stor sannolikhet kan betala tillbaka pengarna, dels att svenska staten ställer upp med bankgarantier.  Svenska skattebetalarna får då ta smällen om Saab kör i diket – igen.

Förhoppningsvis gör alltså först EIB och sedan svenska staten en seriös kreditprövning när, och om, de fortsatta förhandlingarna kommer så långt. Av vad som kommit fram hittills om Koenigseggs planer och finansiella styrka, d.v.s. nästan ingenting, lär det bli en ganska tuff match. Det får man som europeisk och svensk skattebetalare i alla fall hoppas. Krisen till trots bör varken banker eller stater upprepa taktiken från 90-talets IT-bubbla – att låna ut hej villt till den som kunde leverera fantastiska planer och strålande förhoppningar – i eller utan kortbyxor.

Problemet kan bli att svenska staten kanske får ta den politiska risken att, på goda bankmässiga grunder, säga ”nej” till garantin och då få massiv kritik för att ha sänkt Saab för gott!

Det är i så fall djupt orättvist. Saab har, under 60 års tillvaro, oupphörligt sänkt sig själv och räddats enbart tack vare starka ägare som, med eller mot bättre vetande, pumpat in miljarder i förlustföretaget. Först var det Wallenbergarna som under 40 år aldrig fick tillräcklig vinst på biltillverkningen. (Det tog man igen på stridsflygplanen i stället.) Sen kom GM som drev förlustföretaget vidare i 20 år utan att kunna fixa problemen.

Så kommer nu, i bilbranschens kanske värsta lågkonjunktur genom tiderna, en sällsynt optimist och entrprenör och påstår sig ha både pengar (som ingen utomstående sett) och affärsplaner (som ingen utomstående granskat) och säger sig ska rädda bolaget.  Ett budskap som många redaktioner svalde med hull och hår. Inte minst understödda av en forskare, professor Ingemar Arbnor, som inte är mer opartisk än att ha kunnat skriva en hyllningsbok till Cristian von Koenigsegg.

Det är nog ingen tvekan om att han är en entreprenör av klass. Han har, förutom att bli omskriven i hela världen, utstråla entusiasm, lyckats bygga en sportbil i världsklass, skaffa rika partners, skapa miljonförluster i sitt företag och skaffa sig rad rättsliga tvistemål på halsen. Det är inte utan att tankarna går till andra entreprenöriella kometer som Jonas Birgerson och Refaat el Sayed som båda, säkert uppriktigt, trodde på sina omöjliga affärsidéer så intensivt att de fick andra att tro, och satsa på pengar.

PS Texten också publicerad på Second Opinion

 

 

Pensionera IMF! — Leve IMF!

fredag 12 juni, 2009 kl. 15:14

Som ett projekt för tankesmedjan Global Utmaning Karin Rudbeck och jag skrivit en rapport där vi dels går igenom de, som vi menar, viktigaste förklaringarna till krisen - dels ger förslag till förändringar för att hindra, eller i vart fall mildra, nästa kris.

Bland krisförklaringarna finns allt från girighet och global finansiell obalans till övertro på dåliga regelverk. Vårt viktigaste förslag till förändringar är att pensionera IMF, som lämpligt nog fyller 65 i år, och ersätta det med ett nytt, helt reformererat  som är anpassat till dagens verklighet.

Läs SvD Brännpunkt 5/7 eller hela vår rapport till Global Utmaning här:

slutrapport-korr-090606.pdf