ollerossander.se
produktion av interspace
 

Om mikromutan som kan vara långt värre Skandia-fifflet

Ur Ethos mars 2004

Mikromutan kan vara långt värre för Sverige än Skandia-fifflet.
Om köpta uppehållstillstånd, falska mantalsskrivingar, falska sjukintyg och mutade systembolagschefer bara är toppen på ett isberg är vi riktigt illa ut.

De senaste årens skandaler i Sverige och utomlands har, med rätta och äntligen, satt fokus på förtroendefrågan. Nästan alla affärer har rört riktigt stora företag och svindlerier i miljardklassen eller i varje fall chefslöner i mångmiljonklassen.
Det är självklart ett problem. Förtroendet för de stora företagen rasar. Politikerna filar på ny lagstiftning och aktieägare protesterar.
Men i skugga av de stora skandalerna kan finnas ett växande och kanske långt värre problem: mikormutan. Sverige har under lång tid varit nästan förskonat från de gissel som många andra länder lider av. Den svenska hederligheten har blivit ett begrepp och något som alla, folk och företag, har stor nytta av. Att inte behöva, eller ens kunna, muta sig till förmåner, köpa sig illstånd eller betala sig förbi kön hör till något av det svenska samhällets största tillgångar.
Om detta är på väg att urholkas är vi illa ute. Om vi inte riktigt kan lita på att tjänstemän och anställda i företag och kommuner, hos myndigheter och departement fattar oväldiga och rättrådiga beslut raseras an viktig del av det svenska folkhemmet.
Självklart har det alltid funnits, och finns i alla samhällen, olika former av mutor och mannamån, tjänster och gentjänster. Och i viss mån är det att betrakta som ett kanske nödvändigt men lite grisigt smörjmedel som får samhällsmaskineriet att rulla lite smidigare än annars.
Men nu dyker notiserna upp i pressen. En tjänsteman där, en byråkrat här som ertappas med att ha sålt sina beslut. Anställda som inte bara kräver utan får förmåner för att göra det dom borde göra i alla fall. Rättsfallen är få men funderingarna blir allt fler.
Under de senaste decennierna har svenska politiker, ingen nämnd och ingen glömd, gjort sitt bästa för att bädda för vad jag kallar mikromutan. Allt fler i samhället har en så låg lön och hög skatt att de blir beroende av bidrag och inte har internationellt sett extremt lågt privat sparande. Också relativt högt placerade tjänstemän, i synnerhet i offentlig förvaltning, har en ekonomi nästan helt utan marginaler.
Detta bäddar för bekymmer.
I egna ögon för lågt avlönade medarbetare kan anse sig ha rätt till en lite extra hacka för att utföra sitt ordinarie arbete. Så länge det är extra tillägg, fringisar och konferenser som arbetsgivaren står för är det på sin höjd skattefiffel. När andra börjar betala och ge små gåvor kommer problemen. I värsta fall slutar det med att lågavlönade poliser tar böterna i egen ficka och byråkraterna tar in egna “avgifter” för att fatta rätt beslut.
Mikromutan lever och frodas enligt principen om de små stegens tyrrani. Vad som börjar som en liten väntjänst blir snart en liten extra present. Vad som börjar med en lunch leder till en älgjakt och slutar med en utlandssemester.
Debatten den senaste tiden har gällt vinimportörer och läkemedelsbolag. Vad som kunde som normal kundvård visar sig bli rejäla mutor. Och hur är det med hotellkedjor och flygbolag som delar ut förmåner värda tiotusentals kronor till enskilda som förmått sina bolag att välja “rätt” leverantör.
Gunnar Myrdals varning för att för höga skatter skapar ett “folk av fifflare” kom kanske för tidigt men kan nu bli högaktuellt.
Om låga löner och höga skatter gör att allt fler blir beroende av extraknäck, svartlöner, bidrag som i sin tur lockar fram mikromutorna ter sig Skandias och andras makromutor som rätt futtiga och lätt lösta problem.

Olle Rossander är frilansjournalist och har nyligen publicerat boken “Fifflet Fuskarna Förtroendet” (Kalla Kulor Förlag)