ollerossander.se
produktion av interspace
 

Om att det inte var bättre förr

Ur Ny Teknik nov 2004

Skandaler och maktmissbruk.
Rubrikerna haglar och avslöjanden duggar tätt. Är det inte penisattrapper så är det lägenheter. Är det inte statliga stödpengar till stolliga ungkommunister är det fifflande företag och aktieägare som blir blåsta.
Vart är vi på väg, frågar sig vän av ordning!
Jag vill att rätt svar är “framåt”!
Jag är innerligt trött på alla gnällspikar som alltid låter som om det var bättre förr - på den gamla goda tiden. När Sträng eller Par Albin och de gamla Wallenbergarna härskade. Då minsann var det ordning och reda på torpet.
Inte f-n var det så!
Det var inte ett dugg bättre förr!
Skandalerna duggade lika tätt då som nu. Möjligen men den skillnaden att det är fler nollor i dag - i krontalen alltså; i företagsledningen och i politiken tycks nollorna ungefär ha varit lika många då som nu.
Jag tror till och med att de potentiella skandalerna var än större förr. Men de avslöjades aldrig. Kompiskorruptionen var än mer utbredd och journalistiken kraftlös på gränsen till usel.
På den gamla goda tiden regerades riket och näringslivet av en ännu mindre klick än i dag. En klick som med dagens mått mätt skodde sig, myglade och fifflade så det stod härliga till.
Men med den tidens mått var det nog inte så illa. Per-Albin fick sin sommarstuga av ett tacksamt näringsliv och kunde leva med sina dubbla fruar utan att Expressen, som inte fanns, skrev en rad om saken. De femton familjerna rattade sina företagsgrupper utan insyn från och utan större hänsyn till små aktieägare. Och kunde man tjäna en hacka på rasförtryck i Sydafrika, slavarbete i Asien eller nazister i Europa så var det väl ingen som bråkad om det.
Nej, det var inte bättre förr.

Däremot kunde det vara långt bättre i dag.
Nu har vi chans till både insyn och tillsyn i politik och näringslivet på ett sätt aldrig tillförne. Medborgargrupper engagerar sig, aktieägare organiserar sig, journalisterna gräver ner sig och myndigheterna spottar upp sig.
Visst ger det effekt när grävande journalister ifrågasätter statliga stödpengar eller fackliga lägenhetsmygel. Visst är det fantastiskt när ilskna aktieägare röstar ner maktpamparna på stämman och välutbildade journalister granskar Skandia under lupp. Och man kan bli rörd till tårare när Konkurrensverket slår klorna i Vägverket och åklageriet låter Kwasten gå på Systembolaget - oaktat att rikets första dam och en fd statsminister har ansvaret.

Men räcker det. Med den nya tekniken ligger arkiven och akterna vidöppna. Och vi har en bättre och mer välutbildade journalister och tillsynsmyndigheter än någonsin tidigare. Ändå känns det som om vi bara krafsar lite på ytan. Som om de avslöjade skandalerna bara beskrivs som enstaka misstag och felsteg medan vi alla ändå vet att vad vi ser bara är toppen på ett isberg - eller kanske en liten del av fasaden - folkhemmets fasad.
Det folkhem som kanske blivit oss så övermäktigt stort att vi inte ser helheten. Vi slår ner på och avslöjar en hel del enstaka skönhetsfläckar här och där och kräver omputsning - med ROT-avdrag.
Men de systemfel, mögel, fuktskador och byggfusk, som skapat skandalfläckarna är det inte många som bråkar om. Och de som bråkar får inga justa jobb med fallskärm; varken som VD eller GD.
Men, återigen, det var inte ett dugg bättre förr. Men det kunde vara tusan så mycket bättre idag. Kunskapen finns. Tekniken finns. Publiken finns. Det är bara civilkuraget som saknas.