ollerossander.se
produktion av interspace
 

Om sex, svält och slaveri

Ur Management Magazine september 2005

Sex, svält och slaveri driver människan till framgång! Kriget är alltings fader! Och det mesta ligger i generna - inklusive skillnaderna mellan män och kvinnor, asiater och européer, begåvade och obegåvade.

Åsikterna är likna hisnande politiskt inkorrekta som utsikten är vacker. Mot bakgrund av den sommarskimrande Neapelbukten, Vesuvius profil och Sorrentos klippiga kust levereras den ena förgripliga tanken efter den andra.
Men det är ingenting nytt för vare sig världen eller värden. Gunnar Adler-Karlsson har ägnat hela sitt akademiska liv åt förgripligheter och politiskt obekväma tankar. Och gör det fortfarande i seminarieform i sitt sommarhem på Capri.
Bockskägget vippar när han levererar sina sanningar; en del nya, en del från den tid då han stämplades som kommunist och allmänt opålitlig efter att i sin doktorsavhandling öppet skrivit om USA:s då hemliga handelsembargo och Wallenberg-sfärens intima affärer med nazi-Tyskland under hela kriget.
Han fick sin professur - men vid det starkt marxistiskt orienterade universitetet i Roskilde som den danska regeringen skapade för att ge 60-talets radikaler en hemvist - och för att hålla dem ur vägen. Men för en som skjuter lika skarpt åt vänster som åt höger gick det inte i längden. När han, enligt egen utsago, inte längre riktigt kunde skilja på universitet och stadens dårhus, skrev han till drottningen direkt och bad att få slippa jobbet.
Sen dess är han “fri” tänkare och debattör. Men debatt blir det inte så ofta numera. I varje fall inte i Sverige. Inte bara eftersom han driver högst politiskt högst okorrekta tankar; han gör det också på ett allt annat än traditionellt akademiskt sätt.
Hans argumentation, skrivstil och böcker för snarare tanken till en ego-trippad rättshaverisits alster än till en serös akademikers. Och det ligger honom och hans idéer i fatet. Han retar snabbt gallfeber på sina motståndare. Andra akademiker, långt mindre pålästa, avfärdar honom eftersom han inte skriver som akademiker bör skriva. Och inte blir det bättre av att han svingar sig glatt mellan disciplinerna. Han citerar, refererar, recenserar och argumenterar med de klassiska filosoferna likaväl som med dagens nationalekonomer och jurister, samhällsvetare och biologer.
Och för en lyssnande lekman är det just de tvärvetenskapliga kopplingarna som fascinerar. Gunnar Adler-Karlssons gamla, numera klassiska, tankar kring “adrenalinstinna babianhannar” och den ständigt pågående maktkampen mellan flockens hannar om reviret sätts i sitt genetiska och biologisk sammanhang av medföreläsaren, zoologen, etologen och professorn Sverre Sjölander. Han är en i dagens debatt minst lika kontroversiell föreläsare som starkt och tydligt pekar på hur oerhört starkt det genetiska arvet, könsskillnaderna inte minst, styr vårt beteende.
Hoppet om sex och hotet om svält eller slaveri (arbetslöshet) är vad som driver människan till stordåd. Och i botten ligger då vår allt dominerande uppgift - som är densamma som vilka djur som helst - att föröka oss och säkerställa vår egen avkommas överlevnad; även om det sker på bekostnad av andras.
Tillsammans gör de rent hus med de renodlade behavioristerna och de politiker, socialvetare och andra, som menar att människan föds med ett medvetande som blankt blad (tabula rasa) som präglas och styrs av miljön. Ut åker B. F. Skinners råttforskning och Jean-Jacques Rousseaus ädle vilde. Ut åker, självklart, den svenska regeringens beslut att i närmast stalinistisk anda styra universitetens genusforskning i bestämd riktning - Margareta Winbergs.
Och det sker med, i varje fall för en lekman, förödande sakliga och väl underbyggda argument.
In kommer Charles Darwins apor och Georg Mendels bananflugor uppgraderade med modern forskning och satta i ett vetenskapligt, filosofiskt, religions- och kulturhistoriskt sammanhang. Det är den gamla striden mellan arv och miljö men kanske en smula modernt anpassad efter Pareto-principen: 80 procent genetik och 20 procent miljö och social påverkan.
Men det är minst sagt provocerande att på Capris klipphyllor få höra att det är vår genetiskt betingade längta efter sex som mer än alla ädla tankar styr oss. Och att det är rädslan för svält och risken för att hamna i slaveri som gör att vi håller oss i skinnet och anpassar oss till samhällets/flockens normer.
Och att denna vår fortplantingsdrift premierar flockens alfa-hannen, de starkaste och mest begåvade, och att de skaffar sig bäst honor och därmed bäst barn.
Och i jakten på detta, underkuvar de, de andra i flocken och, efter hand, grannflocken.
Och, här blir Gunnar Adler-Karlsson i sitt esse, detta kan översättas från individ och flock till ledare och nation i en oundviklig utveckling.
Under årtusenden har de mänskliga flockarna/nationerna i denna ständiga maktkamp minskat i antal från tusentals med några hundra i varje till ett hundratal med miljoner i varje. Och snart står vi med en enda världsmakt, en världspolis: den flock och den alfa-hanne som segrat - och allt tyder på att det blir USA!
Sådan är, inte bara kapitalismen, utan också naturen!
Men därmed inte sagt att detta är varken bra eller eftersträvansvärt. För som, Sverre Sjölander, påpekar: allt naturligt är inte eftersträvansvärt och bra! Det finns all anledning att motarbeta och bekämpa en hel del av våra naturliga drifter!
Bilden av naturtillståndet, vad det nu är, som något gott och självklart tillhör dagens romantiska myter. Det uthålliga samhället är inte det som naturen ordnar på egen hand. Tvärtom visar den biologiska historien på en oändlig kedja av förstörelse och utrotning av svagare arter. Som uthålligt samhälle skulle jorden kanske ha kunnat hålla ca 100 miljoner människor vid liv, och då i armod - långt från de drygt 6 000 miljoner i välstånd som dagens “onaturliga” civilisationen har gett oss.
En tanke som inte är särskilt diskuterad i dagens grön-vänster-debatt.
Men det finns gott om otänkbara tankar i samhällsdebatten. En ofrånkomlig följd av funderingarna kring genetikens och biologins allt överskuggande betydelse är frågan om skillnader mellan män och kvinnor och mellan raser.
Frågan om könsskillnader har i Sverige lösts genom regeringsbeslut om vilka resultat forskningen i den frågan skall leda fram till. “Felaktig” forskning bestraffas effektivt genom indragna anslag. “Rätt” forskning premieras. Plötsligt har den märkliga devisen över porten till universitetsaulan i Uppsala fått en kusligt aktuell betydelse: “Att tänka fritt är stort, att tänka rätt är större.” Det är ett synsätt som annars präglat några av världens hittills mest vedervärdiga diktaturer, den tyska, den sovjetiska och den kinesiska.
Att rasistisk diskriminering för att inte tala om förföljelse är och bör vara förbjudet är en sak. Därav följer inte att det inte finns, också hos människan, skilda raser. Det är, för den som vänder på Uppsalas devis, alls inte självklart att forskning om raser inte ska få förekomma. Att forska om fenomenet innebär självklart inte att man legitimerar avelsarbete på människor.
Att inte forska innebär att människan avstår från att veta hur det förhåller sig.
Att inte forska innebär att avstå från att förstå de genetiska, biologiska och medicinska faktor som i så hög grad styr vårt beteende; det som gör att några av oss har lättare att bli höjdhoppare eller filosofer och andra blir kåkfarare eller alkoholister.
I stället lämnas fältet fritt för charlataner och andra som kan spela fritt på fördomar och okunnighet. Utan kritiskt tänkande och fri forskning blir det allt lättare för allt fler att tro på allt från astrologer och kaffesumpsläsare till välformulerade populister och politiker. Inte minst eftersom deras utsagor ofta är lika spektakulära som enkla och därför får snabbt och stort genomslag i massmedia.

Läsning att bli provocerad av:
“Vårt djuriska arv” Sverre Sjölander, Nya Doxa, 2004
“The Blank Slate” Steven Pinker, Penguin, 2002
“En uppblåst bakteries memoarer” Gunnar Adler-Karlsson, Zinderman, 2003
“Freakonomics” Steven D. Levitt & Stephen J. Duner, Morrow, 2005