ollerossander.se
produktion av interspace
 

Om Carl-Erik Björkegren,en nekrolog, Fokus nov 05

Ur Fokus, November 2005

Han gjorde affärer till en skön konst och skön konst till affärer, oftast med spektakulära resultat. Och mycket riktigt slutade hans liv sannolikt på ett sätt som anstår en brittisk kriminalroman med den, ännu obevisade, nyckelmeningen ”det var butlern som gjorde det”.
Carl-Erik Björkegren klev först i mogen ålder ut i offentligheten men då med besked. Först genom att bli dömd för brott mot, den då rätt tandlösa, insiderlagen. Sedan för att med charmerande entusiasm och stort mått av självförtroende och med, som affärsbekanta uttrycker det ”enastående gladlynt fräckhet” bli en av klipparekonomins symbolfigurer.
Han började i familjen Stenbecks Sandvik som kamrer 1953 och slutade som ekonomichef och, vilket han noga påpekade, ”förste” vice VD. På Sandvik gjorde han bestående insatser genom att få ordning ekonomistyrningen i en persondominerad världskoncern. Med familjen Stenbeck på nära håll var det lätt att lära sig att med fräckhet och okonventionella metoder kan man komma långt.
Men det var när han 1981 tog tidig pension från Sandvik som han på allvar inledde sin karriär.
Men en måttlig förmögenhet som bas och 80-talets inflationsekonomi som hävstång blev han på några få år en av Sveriges mest förmögna fastighets- och konstspekulanter. Och en av de mest omdiskuterade.
Hans okonventionella affärsmetoder byggde på ett stort mått av personlig charm och livsglädje blandat med extremt hög riskbenägenhet och, inte minst, belåning.
Detta var klipparnas gyllene årtionde. Devalveringar, hög inflationstakt och generösa ränteavdrag gjorde det extremt lönsamt att med lånade pengar investera i skattebefriad konst och fastigheter som steg i en rasande takt.
Carl-Erik Björkegren utnyttjade läget till fullo. Låna fick han. Redan på Sandvik underströk han ofta och öppet att han ”aldrig blandar ihop sin privatekonomi med företagets men f-n tar den bank som inte ger mig lån”.
Fastighetsimperiet växte liksom konstsamlingen. Både den mer spekulativa och den som byggde på ett genuint konstintresse – framförallt för svenska impressionister. Det var dock för konstklippen han blev känd. Inte minst när han köpte Carl Larssons Midvinterblot för sex miljoner och såld nationalklenoden vidare till Japan för åtta.
Köpet av Wenner-Grenska villan i Diplomatstaden i Stockholm, i sig en märklig affär, gjordes inte minst för att få en plats att exponera konstsamlingen – och sig själv.
När Carl-Erik Björkegren stod på toppen ansågs han vara god för 2,5 miljarder kronor. Men med detta var det som med mycket under fastighetsbubblan – mest luft, d.v.s. skulder.
När bubblan brast spred sig paniken, inte minst bland långivarna. Finansbolaget Nyckeln hade fordringar på Björkgren på 700 miljoner gick omkull hösten 1990 och ett år senare tvangs Carl-Erik Björkegren i konkurs med svindlande 1 300 miljarder kronor i skulder.
Skadeglädjen i media visste inga gränser. Den tidigare hyllade ”klipparen” var nu etablerad skurk, konsten såldes för ynka 90 miljoner och han tvangs lämna den villan i Diplomatstaden och drog sig, till synes utblottad, tillbaka till en blygsammare boning i Helsingborg.
Under några år levde han där på pengar som, visade det sig under polisutredningen senare, han haft undanstoppade på hemliga konton i Schweiz. Kanske blev det dessa kontanter som ledde till hans slutgiltiga fall.
I juni 1994 försvann han, liksom hans ”butler”, spårlöst från villan Helsingborg. En tidvis intensiv polisutredning har inte lett till gåtas lösning men väl till mediala spekulationer. Som ofta när det gäller kända personers död uppstår intensiva rykten. I Björkegrens fall gäller det allt från långivarnas brutala hämnd till en planerad flykt undan rättvisan. I media har rykten dykt upp om att han setts på olika håll i världen - i Oman, på NK i Stockholm, i Brasilien och i Paraguay. Att så omstridd, omskriven och publik person skulle vara offer för ett banalt rånmord, vilket det mesta tyder på, tycks alltför enkelt. Så är det dock och nu, femton år efter försvinnandet blev Carl-Erik Björkegren officiellt dödförklarad den 11 november 2005.