ollerossander.se
produktion av interspace
 

Om Enron och varför, Fokus, jan 06

Ur Fokus, Januari 2006

De var inte på något sätt först eller särskilt unika men det var Enron och Kenneth Ley som utlöste lavinen. Plötsligt stod de som spön i backen –koder och konsulter; etikdebatter och politiska utspel; fonder och förvaltare med nya krav.

Det var tack vare Enron som statsminister Göran Persson kunde krydda den svenska valrörelsen 2002 med en ”Förtroendekommission” som skulle komma till rätta med det privata näringslivets skandaler och svindlade löneutveckling. Skandia-skandalen hade ännu inte blommat ut på allvar men skulle visa sig ha stora likheter med, men också skilja sig från, Enron, WorldCom, Tyco och de andra amerikanska bokföringsbedrägerierna.
Alla använde kreativ bokföring för pumpa det egna bolagets värde och aktiekurs för att få maximalt utfall på bonusprogrammen. Företagsledningens sätt att berika sig själva i övermått med mer eller mindre dolda optionsprogram liknade också de amerikanska chefernas metoder.
Men skillnaden låg i att de rapporterade miljardförlusterna för ägare och sparare i Skandia mest berodde på raserade börskurser och fallande bokförda värden. Och detta drabbade hela branschen. Skandia var på intet sätt sämst i klassen.
Svenska massmedias valde också länge att kasta sig över de lättbegripliga men, ekonomiskt sätt, ointressanta lägenhetsaffärer som cheferna ägnat sig åt. Strandvägsfifflet kom nästan helt att skymma de verkliga skandalerna - inte minst den kanske största av dem alla: att hela branschen sedan länge kunnat blanda samman liv- och sakbolagens ekonomier

Inget nytt
Om Enron utlöste den flodvåg av lagar, regler och ägarinitiativ som sköljt över världen de senaste åren var det på intet sätt den första stora företagsskandalen: Banco Ambrosiano, Barings, Bra-X, Elf, Fermenta, Lockheed, Robert Maxwell, Trustor och alla de andra bäddade för nya regler. Frågan är – till vilken nytta? Och för vem?
I USA antogs 2002 en ny lag på rekordtid – SOX- som ställer hårda krav på de börsnoterade bolagen och deras chefspersoner när det gäller information och redovisning.
I England hade redan en serie företagsskandaler lett till den bolagskod (Code of Conduct) som nu skärptes och som satt standarden för resten av världen. Ett 50-tal länder har följt efter.
Bland de sista är Sverige som, från och med i år, infört en liknande bolagskod för att komma till rätta med dålig redovisning och misskötta bolag. Till skillnad från SOX bygger de europeiska koderna på frivillighet och principen följ eller förklara (complay or explain) men samtidigt bombarderas företagen i Europa av nya avancerade redovisningsregler (IFRS/IAS).

Dyrare regler
De nya regelverken kan de stora bolagen flera hundra miljoner kronor när de måste lägga om sina system. Den löpande kontrollen kostar nya miljoner mer per år. Miljoner som också skapar nya vinnare.
Revisorer, konsulter (PR och etik) och specialistföretag tjänar i dag stora pengar regelverken.
Världens största kändiskonferens, World Economic Forum i Davos, ägnade också i år rader av seminarier åt fenomenet och där lanserades också det senaste begreppet, Corporate Social Oportunity. Ett antal stora märkesföretag lierar sig med rockstjärnan Bono om ett nytt varumärke, RED, på sina lyxprodukter och där en del av vinsten går till kampen mot aids och malaria i Afrika.

Ny marknad
På några år har det dykt upp rader av ”etikkonsulter”. Revisionsföretagen anställer kodexperter och etikanalytiker.
Nya specialföretag ägnar sig åt att hårdbevaka börsföretagen för stora aktieägares räkning. En helt ny yrkesgrupp har sett dagens ljus – compliance officers (som det heter också i Sverige) – som skall säkerställa att det egna företaget följer alla de regler och rekommendationer.
Tjogtals mer eller mindre behjärtansvärda organisationer, alltifrån FN och OECD till lokala aktieägarföreningar, ställer upp regler och ger rekommendationer. Begrepp som CSR (Corporate Social Responsability), SRI (Social Responsible Investment) Corporate Governance och ägarstyrning fyller årsredovisningar, konferenslokaler och konsulternas orderböcker.
Och regnar det på prästen så skvätter det på klockaren. Myndigheter och branschorganisationer får ökade anslag och fler anställda. Finansinspektionen annonserar just i dagarna efter ett dussintal nya anställda som ska jaga finansbovar, kontrollera regelverk och granska prospekt.

Mycket prat
Frågan är om de som ska skyddas – aktieägare och kunder - hör till vinnarna? Åsikterna bland experter går isär men erfarenheterna är rätt dystra. Regelverken i USA var, redan före SOX, hårda och omöjliggjorde, på pappret, bedrägerier som i Enron, WolrdCom och Tyco. Ändå kunde de ske.
Frivilliga koder och stolta deklarationer hjälper inte heller. Enron likaväl som Skandia var, före skandalerna, kända som bolag med stora krav på etik och ansvar. Men det visade sig vara mest stolta deklarationer och CBS – Corporate Bullshit – som det brukar kallas.
Det finns också en uppenbar risk att detaljerade regler skrapar nya kryphål som bedragare, giriga ägare eller trolösa tjänstemän kan utnyttja. Avancerade arbitrageaffärer och ogenomskådliga derivat har visat sig vara guldgruvor för bedragare och lockande för dem som gör mångmiljonförmögenheter på att pumpa den egna aktiekursen. Allt snårigare reglerna gör också att allt fler, i synnerhet, vanliga aktieägare, inte förstår dem och får då ännu mindre möjlighet kontrollera om de efterlevs.

Rättskollision
Samtidigt blir det allt tydligare att det amerikanska och de europeiska rättsystemen är på kollisionskurs. De amerikanska regelverken, som i allt fler fall blir tvingande också för europeiska bolag, stämmer inte alls med Europas lagar och tradition. Enron-rättegångar, åklagaren Eliott Spitzers spektakulära tillslag, företagsböter på hundratals miljoner, kronvittnen och direktörer i handklovar har lockat många debattörer och politiker att kräva motsvarande insatser här utan att inse att det kräver långtgående förändringar.
Men att importera SOX till Europa är praktiskt taget omöjligt. Men försök görs. Mycket av innehållet i den svenska bolagskoden är hämtat från USA trots att det finns förebilder och exempel på, juridiskt sett, närmare håll – Tyskland och Danmark t.ex.

Men SOX och åklagare Spitzer fungera väl i ett amerikanskt juridiskt system med tekniker, domar och straff är helt annorlunda än i de flesta europeiska länder. Utan systemen med kronvittnen och lagligt skyddade skavallerbyttor (whistleblowers) har åklagaren svårt att få fram bevis. Stenhårda skadeståndsregler och möjlighet för både enskilda och samhället att kräva, och förhandla sig till, miljardskadestånd skapar helt andra incitament och möjligheter för advokater, åklagare och myndigheter att satsa rejält med folk och kompetens på ekobrott.
Inte bara teoretiska utan verkliga fängelsestraff på tiotals år skapar också en annan risk och möjlighet för de inblandade.

Förtroendetriangeln
Som på flera andra områden finns i Sverige en obalans i vad som kan kallas förtroendetriangeln – regler – övervakning – sanktion. De svenska regelverken och lagarna kan vara väl så hårda men de myndigheter som skall övervaka att de följs är underbemannade och med få maktmedel och de straff som kan dömas ut upplevs sällan som särskilt avskräckande. Men frågan är om den politiska ambitionen att reglera och lagstifta hjälper.
De två grundläggande faktorer som gör, och alltid har gjort, skandaler möjliga är möjligheten för enskilda att berika sig och svårigheten för de som betalar kalaset att upptäcka det i tid.

Pendeln slår tillbaka
Den moderna ekonomin med gigantiska företag, ägda av stora fonder och praktiskt taget aldrig kontrollerade av ”äkta” kapitalister ger tjänstemän och anställda stora möjligheter att trixa med böckerna för att ge sig själva allt högre löner. Skandia, Enron och alla de andra skandalerna visar att insyn och öppenhet är aktieägarnas enda skydd mot bedragande chefer – trenden just nu är att detta ska skapas med nya lagar och regler.
På samma sätt var det efter förra sekelskiftet då, i synnerhet, amerikanska s.k. rövarbaroner som Rockefeller och Morgan, skulle hållas i schack med nya regelverk. Och visst stoppades den typ av missbruk som då varit vanliga. Men i stället kom nya. Och så kan det bli igen.
Efter nästa skandalomgång, för den kommer, svänger pendeln kanske tillbaka åt andra håll. Botemedlet blir då avregleringar och laissez-faire-ekonomi och hoppet ställs då mer till aktiva ägare och mindre till lagstiftare och byråkrater.