ollerossander.se
produktion av interspace
 

Om miljarder i konkurrenskostnader, Fokus, maj 06

När konkurrensen sätts ur spel:
Så förlorar svenska konsumenter varje år 65 miljarder
Ur Fokus, Maj 2006

Karteller och monopol kostar varje år svenska konsumenter tiotals miljarder kronor, tusentals kronor per svensk. Marknadsmakt kallas det. Genom att kontrollera marknaden kan företagen kamma hem större vinster och betala chefer och anställda högre löner – på konsumentens bekostnad. Fokus inleder här granskningen av karteller och monopol. Sju fall av missbruk kartläggs; byggbranschen, fjärrvärmen, elnätsbolagen, bankerna, inrikesflyget, livsmedelsbutikerna och Apoteket.

Samtidigt, på ett tiotal kontor runt om i Hälsingland, dyker de upp. Exakt klockan 09:00 den 17 januari 2006. Välklädda, hövliga, målmedvetna. Och allt annat än välkomna. Snabbt tar de sig fram till i förväg väl valda arkiv och datorer. Hårddiskar med e-post, pärmar med brev och avtal kopieras och lastas in i bilarna. Någon synlig dramatik är det inte fråga om men stämningen är minst sagt laddad när konkurrensverket och kronofogden gör sin gryningsräd mot åtta åkerier misstänkta för olagligt kartellsamarbete.

Gryningsräd låter dramatiskt, men är snarare ett minutiöst noggrant byråkratiskt hantverk i kampen mot karteller, korruption och konkurrensbrott, brott och missbruk som, enligt Fokus beräknaingar, kan kosta konsumenterna mellan 65 och 130 miljarder kronor per år!

– Sverige har länge varit och är fortfarande ett av de mest kartelliserade länderna i Europa, säger Sven Norberg, tidigare an av de högsta ansvariga för konkurrensfrågor på EU-kommissionen.
Svensk lagstiftning släpar efter, förslag läggs på hyllan, resurserna räcker inte till, domstolar och myndigheter får kritik för att de inte bryr sig om EU:s hårdare regelverk som Sverige skall följa. Och utredningarna och domstolsprocesserna tar åratal.

Sedan 1993, då Sverige fick en ny kartellag (BORDE KOPPLAS TILL EU-MEDLEMSKAPET – den som vet får göra det), har Konkurrensverket gjort totalt 20 gryningsräder som gett fyra fällande domar. Den senaste gäller bensinräden 1999 som ledde till en dom förra året. Sex fall väntar sedan flera år på avgöranden i domstol, ett antal utredningar pågår och hela åtta fall har lagts ner.

Staten fick förra året in ca 120 miljoner i konkurrensskadeavgifter, det företagen får böta om de fälls för konkurrensbrott. Det är det högsta beloppet hittills, men det är småpengar i förhållande till vad brotten kostar och till vad företag kan tjäna på att bryta mot lagen.

– Det är kanske få fall, men symbolvärdet är viktigt, säger Konkurrensverkets generaldirektör Claes Norgren. Även om många har kännedom om konkurrensreglerna så behövs en bättre insikt om vad de innebär för företagen, och vad de riskerar om de överträder lagarna.

Sverige har en förhållandevis stor del av ekonomin som är undantagen från konkurrens eller där konkurrensen fungerar dåligt. Det gäller dels vår offentliga sektor, dels områden där konkurrensen helt eller delvis har tagits bort av politiska beslut – hyresbostadsmarknaden och monopolen på alkohol, spel och läkemedel. Till det kommer oligopol, karteller och mer eller mindre lagliga prissamarbeten inom dagligvaror, energi, bygg- och bostadsmarknaden, finans- och försäkring, hälso- och sjukvård, media och transporter.

En del av detta går tillbaka till traditioner från det svenska folkhemmet. När en bransch drabbades av ekonomiska problem grep staten in, omstrukturerade, stötte och uppmuntrade samarbete. Stål, skog, varv, teko, dagspress och jordbruk är några exempel. Karteller och samarbeten sågs länge som självklara. Först 1993 fick Sverige en lagstiftning mer lik omvärlden – nästan 100 år efter att USA.

De många svenska branschorganisationerna blir också ofta platsen för formella eller informella samförstånd som strider mot konkurrenslagens grundidé – att samarbete mellan konkurrerande företag är förbjudet. Många fick en tankeställare när Konkurrensverket slog till mot asfaltkartellen och VVS-entreprenörerna och så till exmepel har Föreningen för Asfaltbeläggningar i Sverige, FAS, lagts ner - men återuppstått under nytt namn, FIA, Förnyelse i Anläggningsbranschen.
Några stora bygg- och anläggningsföretag har lämnat en del branschorganisationer för att inte kunna misstänkas för olovligt samarbete.

Frågan är vad dålig konkurrens kostar? Enligt Konkurrensverkets senaste rapport är svenska hushållskostnader ca 15 procent högre än i jämförbara EU-länder. En halvering av den skillnaden skulle betyda 30 000 kronor mer i kassan för en genomsnittligt svensk barnfamilj. Internationella studier bekräftar detta. En hel del av detta antas bero på bristande konkurrens.
OECD räknar med att bristande konkurrens leder till 10 till 30 procent högre priser. En amerikansk studie anger 10 procent och i en EU-rapport sätts spannet till 13-19 procent.

Översätts dessa internationella studier till svenska förhållanden kan hälften av Sveriges, BNP motsvarande ca 1300 miljarder kronor, vara utsatt för karteller, monopol, mygel och marknadsmissbruk. Om det innebär, lågt räknat, 5-10 procent ”för höga” priser kostar detta mellan 65 och 130 miljarder kronor per år.

Konkurrensbrott är extremt lönsamma. Upptäcktsrisken är liten och straffen låga. Exempelvis har priserna på asfalt, efter att kartellen avslöjades för några år sedan, sjunkit med 10-15 procent. NCC, Vägverket, Peab, Skanska och de andra sju bolagen har, med största sannolikhet, alltså tjänat mycket stora pengar på sin kartell – mer än de 1,6 miljarder som Konkurrensverket vill ha i konkurrensskadeavgifter.

Konkurrensverket får årligen in ett hundratal anmälningar. De flesta avskrivs direkt till följd av brist på bevis och att myndigheten har för få anställda som kan utreda frågan. Men att brott pågår, ofta och nästan överallt, tycks de flesta vara överens om:
– Där det finns långvariga relationer, få inblandade och stora belopp är risken större för att det uppstår problem. Första steget är kanske olagliga karteller och samarbeten och nästa blir då korruption, säger ekonomen och forskaren Per Molander.
Och korruption är ett i Sverige underskattat problem. Riksrevisionen pekar i en rapport för några veckor sedna på att statliga verk och myndigheter inte tagit problemen på allvar och saknar rutiner för att förhindra den typen av brott.
Av de femton kartellmål där Konkurrensverket vunnit är också statligt ägda bolag inblandade i hela nio fall: SJ, Posten, Vägverket, Telia och SAS. I flera fall har staten tvingats till rekordböter.
Till de mer udda verksamheterna hör statens radiospioner, Försvarets Radioanstalt, FRA, som säljer säkerhetskonsulttjänster på den öppna marknaden vilket fått ett antal privata konsulter och Svenskt Näringsliv att protestera.

Statliga myndigheter säljer varor och tjänster för totalt cirka 170 miljarder kronor per år. I en undersökning som Konkurrensverket gjort säger 67 procent av tillfrågade företag att konkurrensen med stat och kommun inte sker på lika villkor.

Konkurrensverket konstaterar att stat och kommun blandar samman sin roll som myndighet och sin roll som företag. Offentliga subventioner är ofta inblandade och myndigheten använder sin information och kunskap till fördel för sina egna företag.
”Sannolikt skulle problemområdet bli mindre om offentliga aktörer följde befintliga riktlinjer och lagar”, skriver Konkurrensverket. Staten följer alltså inte sina egna regler. Och vill inte göra det, enligt Konkurrensverket och ser ingen annan råd än att förslå lagstiftning för att få staten att följa lagen.

Också Kommerskollegium skäller i praktiken, i en serie rapporter, ut statens myndigheter och domstolar för att inte följer de regler som gäller inom EU och som just bland annat gäller konkurrensfrågor.

Kritiken mot en av de viktigaste lagarna som skall säkra konkurrensen, Lagen om Offentlig Upphandling (LOU), är hård. Lagen kringgås ofta och missbrukas. Antalet mål i domstolarna där kommuner och myndigheter anmäls för att bryta eller missbruka LOU har stigit från 113 fall år 2000 till 1 134 fall år 2004! Det handlar om allt från riggade inköp till att tjänstemän läcker anbudsuppgifter till gynnande konkurrenter. Bakom ligger aningslöshet och okunnighet om lagen men också vänskapskorruption och mutor. Med hjälp av skattemedel driver kommuner gym, busstrafik och sophantering i konkurrens med privata företag. Genom att hemligstämpla anbuden och mygla med överklagningsreglerna gör kommuner det svårt för entreprenörer som känner sig felbehandlade att få, eller ens söka, sin rätt.

Den som söker hjälp hos den myndighet som skall övervaka lagen, Nämnden för offentlig Upphandling (NOU), söker ofta förgäves – myndigheten är gravt underbemannad och i det närmaste omöjlig att nå på telefon – och i praktiken kraftlös.
NOU har till exempel i domstol fått rätt i sin tolkning att statliga jättar som Posten AB och Svenska Spel också måste följa LOU. Men båda bolagen vägrar följa domstolens beslut! De menar att posten och Svenska Spel är vanliga kommersiella bolag som har rätt att handla och köpa in som man finner bäst. Och NOU kan inte göra något åt saken. Det finns inga sanktionerna.

Konkurrensverket har i flera rapporter beskrivit de svåra problemen på konkurrensområdet och föreslår förändringar – men sällan i form av konkreta förslag. KKV talar oftast mer svepande om förbättringar, ökad information, steg som bör vidtas, regler som ska ses över och utredningar som bör göras.

Sten Heckscher, president på kammarrätten i Stockholm, utreder hur en kommande konkurrenslag kan se ut. Utgångspunkten är att den nuvarande lagen ger en för långsam och ineffektiv process.
– Vi ska analysera hur det förhåller sig med den saken. Vi ska också göra lagen mer begriplig.
Utredningen ska också ta upp frågan om det ska bli kriminellt att bryta mot konkurrenslagen.
– Kriminalisering är ett instrument som måste användas med stort omdöme. Och man måste ta ställning till om det medför några vinster, säger Heckscher som ser en del problem med förslaget.
– Man får dubbla processer, dels i Ekobrottsmyndigheten och de allmänna domstolarna, dels hos Konkurrensverket, Stockholms tingsrätt och Marknadsdomstolen. Bland de politiska partierna har folkpartiet uttryckt sitt stöd för en kriminalisering. Konkurrensverket var tidigare positiva till förslaget att sätta konkurrensbrottslingar bakom lås men har svängt.
– Risken är att vi får färre som anmäler brott om de själva riskerar straff, säger Claes Norgren som hellre vill höja de konkurrensskadeavgifter som döms ut. Ett par års prisdrivande olagligt kartellsamarbete kan ge långt större vinster än de belopp företagen kan få betala om deras beteende upptäcks. Det är viktigt att de böter som döms ut är tillräckligt avskräckande, påpekar Norgren.

Dagens regelverk kan ge ett ”straff” på maximalt 10 procent av företagets årsomsättning och de som dömts ut ofta avsevärt lägre.

Inom EU drivs konkurrensfrågorna allt hårdare och EU-kommissionen planerar nya regler som delvis kopierar amerikansk skadeståndslag och som kan tvinga konkurrensbrottslingar till mycket kännbara både straff och skadestånd.

EU vill också göra det lättare, och lönsammare, för enskilda konsumenter och små företag att kräva och få rejäla skadestånd vid kartellbrott och marknadsmissbruk. I Sverige ändrades lagen förra året så att det blir möjligt med grupptalan. EU, med fri rörlighet och förbud mot diskriminering av företag, har förbättrat konkurrensen. Processen fortsätter.