ollerossander.se
produktion av interspace
 

Om rekordvinster på bankkundernas bekostnad, Fokus, maj 06

Ur Fokus, Maj 2006

Banker. De fyra svenska storbankerna står för 80 procent av marknaden och stänger ute konkurrenter och uppstickare.

Kö vid bankomaterna, knappt någon ränta på lönekontot, förhållandevis dyra bostadslån, dryga avgifter och skyhöga bankvinster. Det hänger ihop. Liksom att Sverige, så när som på Turkiet, har lägst antal bankomater per innevånare i hela Europa.

I år skulle de svenska bankerna få en konkurrent. Uppstickarbolaget Kontanten lanserar 300 nya uttagsautomater av den typ som redan finns runt om i världen. Automater som står inomhus, i butiker och köpcentra, och fungerar för snart sagt alla typer av kort. Men motståndet har varit kompakt från bankerna:
– Eftersom vi är bank kommer vi inte in i transaktionssystemet utan måste gå via de internationella kortföretagens system, säger VD Gunnar Jacobson.

Uppstickare har också svårt att komma in i butikernas betalsystem som oftast ägs och kontrolleras av bankerna.
– Det blev ett verkligt handelshinder för oss, säger VD Eva Engdahl på IKANO-banken. De etablerade bankerna ville ha alldeles för mycket betalt för att släppa in oss i systemet.

De stora bankerna menar att de vill ha rejält betalt för att släppa in nya konkurrenter i ett system som dessa inte varit med om att betala.
– Det där är ett ohederligt argument som storbankerna använder, säger Erik Landberg, tidigare på Skandiabanken. Bankerna skall inte alls ha extra betalt för att släppa in nya aktörer på nätet. Hela systemet är redan betalt en gång av kunderna. Precis som när det gäller elnätet, är det enda rimliga att nykomlingar bara betalar den lilla extra det kostar att koppla upp sig.

Konkurrensverket lämnade i februari en utredning där verket föreslår tuffare regler kring betalningssystemen och bankgirot som ägs och styrs av storbankerna. Det bör också bli enklare för kunder som vill byta bank. Men hur och när vem skall göra vad är dock ännu oklart.

Verket pekar på att det finns alltfler konkurrenter på den svenska bank- och finansmarknaden. Storbankerna själva talar gärna på den hårda konkurrensen. I själva verket är de fyra storas dominans överväldigande. Handelsbanken, Föreningssparbanken, Nordea och SEB står för 80 procent av balansomslutningen och nära 75 procent av fondmarkanden. Detta trots att det inte finns brist på konkurrenter – svenska och utländska. Staten är till exempel med och konkurrerar med både inlåning (Riskgäldskontoret) och utlåning (SBAB).
– Trögrörliga kunder och dålig massmediabevakning har i praktiken skapat ett oligopol med extremt god lönsamhet för de stora bankerna, säger Thomas Franzen, f d generaldirektör på Riksgäldskontoret och innan dess vice riksbankchef.

Bankernas resultat är imponerande, eller skrämmande, beroende på hur man ser det. Rörelsemarginalerna (vinst i förhållande till omsättningen) ligger på mellan 30 och 55 procent och bankerna har avkastningskrav (vinst i förhållande till satsade pengar) på 15-25 procent.
– Man ligger kvar på den nivå som var rimlig när vi hade inflation på 8-10 procent, förklarar Thomas Franzen. I dag, med inflation på 2 procent borde avkastningskraven ligga under 10 procent, menar han.
De fyra storbankerna gjorde 2005 en vinst efter skatt på 70 miljarder vilket innebär en avkastning på eget kapital på uppemot 20 procent. Om en tuffare konkurrens och mer aktiva kunder kunde pressa ner vinsterna till en mer normal och ”rimlig” nivå på under 10 procent skulle det alltså betyda lägre kostnader för kunderna på i storleksordningen 30 miljarder.
Att kunderna inte reagerar och sällan byter bank beror till stor del, enligt Thomas Franzén, på bankernas stora informationsövertag.
– De styr en stor del av debatten i kraft av sin storlek och deras experter får i media framstå som i det närmaste opartiska experter och rådgivare. Bankerna själva uppfattas nästan som myndigheter av kunderna.
Franzén anser bank- och finansmarkanden har särskilda problem på grund av brister i regelverk och svaga myndigheter.
- Konkurrensverket, Konsumentverket och Finansinspektionen är alltför lågmälda och försiktiga.
Franzén skulle gärna se kraftfullare tag från politikerna för att tvinga fram mer konkurrens. Men det är något som Bankföreningen bromsar. Branschen vill gärna, och får i stor utsträckning, ägna sig åt självreglering och samarbete.
– Till skillnad från den avreglerade telemarknaden, som har sin övervakare i PTS, finns inget riktigt tillsynsorgan. Här borde Finansinspektionen eller Konkurrensverket vara mer aktiva och kontrollera att marknaden och konkurrensen fungerar, säger Eva Engdahl, VD på IKANO-banken.