ollerossander.se
produktion av interspace
 

Om den digitaliserade operan, BonVita, april 07

Ur Bonvita, april 07
Opera till miljoner
Köerna ringlar till Folkets Hus som plötsligt blivit finkulturens fäste. Snackar man Figaro i Smedjebacken är det inte halstabletten man menar. Nu är det opera som gäller. Barberaren i Sveilla, Tosca och Eugen Onegin går för fulla hus! Och det tror sjutton det när man kan få opera i världsklass direkt från Metropolitan i New York för någon hundralapp.

Digitaltekniken är på väg att ge nytt liv åt den klassiska operan. Vad publicservice– företagen misslyckats med under decennier fixar nu tekniken, kommersialismen och Folkets Hus! Vad som länge betraktats som den yppersta och mest svärtillgängliga av all finkultur, klassisk opera, drar folk som vore det bingoafton. – Det är en fantastisk utveckling! säger Stefan Johansson, chefsdramaturg på Kungliga Operan i Stockholm, som inte på något sätt ser den nya tekniken som ett hot eller en konkurrens till hans operahus.

– Tvärtom, tekniken blir ju missionerande. Plötsligt kan massor av människor se opera med sina färger och former! Det blir bara lättare för fler att kliva över tröskeln och ta sig till operan.

Att det är den helt privatbetalda Metropolitan som går i spetsen för utvecklingen visar också att det inte handlar om att konkurrera ut den traditionella operan. The Met är beroende av sina biljettintäkter och ser uppenbarligen digitalopera som ren marknadsföring. Det gäller ju att locka publiken till Manhattan där biljetterna kostar att par tusen kronor. Men allt är inte bara PR. Avtalet med Svenska Folkets Hus, och de andra digitalbiograferna runt om i Europa är inte helt offentligt. För Sverige har ”the Met” satt minimipriset till 130 kronor per biljett och tar, sannolikt mellan 40 och 50 procent av detta i royalty. Med totalt ca 55 000 besökare på en föreställning blir det ju en bra slant!

Stefan Johansson, med ett förflutet på Sveriges Radio, ser heller ingen motsättning mellan dagens supermoderna kommunikationsteknik och den gamla scenkonsten. Tvärtom menar han att den traditionella operan på scen är en förutsättning för digitaloperan.

Egentligen började det redan på 30– talet när Metropolitan i New York började sända ut sina lördagmatinéer i radio. 70 år senare gick man vidare med IT, digital teknik och HDTV. Och i Sverige hängde Folkets Hus– rörelsen på men premiär i februari med Tjajkovskijs Eugen Onegin. Och tidsskillnaden gör att det blir en lagom kvällsföreställning i Sverige. Snart ett tjugotal av Sveriges 54 digitaliserade biografer (varav 39 till hör Folkets Hus) har hängt på. Digitaloperan är långtifrån bara en traditionellt avfilmad opera. Med femton kameror runt om på, och bakom scenen, blir det en säregen upplevelse med närbilder på artisterna, intervjuer och inblickar bakom scenen.

– Jag är glatt överraskad över den enorma publiktillströmningen, säger Rickard Gramfors på Folkets Hus. Det finns uppenbarligen ett uppdämt behov ute i landet! Det här kan verkligen bli operans återkomst!

– Det är just detta vi skall ha den digitala revolutionen till, säger Stefan Johansson. Operean kommer ut till hela landet. Det blir något helt annat än när vi turnerar med bantade uppsättningar av stora operor. Det här visar att vi kan satsa på sådant som kan specialanpassas till Rikskonserter. Digitalsuccén har, naturligtvis, fått fart på också den svenska debatten. Och det kan gått behövas. Under decennier operaälskare utanför Stockholm hoppats, tiggt och bett om fler utsändningar av operans verk i Sveriges Television. Argumentet har varit, och är, enkelt: det borde vara en självklarhet att ett i praktiken skattefinansierat public– service– företag återutsänder de huvudsakligen skattebetalda föreställningarna som annars bara blir tillgängliga för en liten kulturelit. Varje operabiljett kostar statskassan en dryg tusenlapp!

Mot detta har traditionalister, artister, facket och andra staplat hinder på hinder. Det går inte för operan som konstform gör sig inte i television säger några. Det blir för dyrt eftersom artisterna skall ha extra betalt, säger andra. Det är så få som tittar på så smala program, säger åter andra. Men nu har köerna till folkets hus i Skärhamn, Smedjebacken och Ånge fått fart på debatten. Både Kungliga Operan Sveriges Television tittar på tekniken och utreder möjligheterna att göra samma sak. Hur det går är för tidigt att säga.

– Det finns en konstnärlig sida av saken som kan bli svår, säger operasångaren Gunnar Lundberg som är klubbordförande på Operan och vice ordförande i Teaterförbundet som ger en uppenbar öppning för den nya tekniken.

– Men operan kan passa bra för detta om man får bra teknik och rätt personal bakom spakarna. Inte minst handlar det om ljudet. Får man en närbild på en operasångare duger det inte med fjärrmikar som tar hela scenljudet! Men sen är det förståss en också en ersättningsfråga, lägger han snabbt till. Vi får känna oss fram! Men tänk om optimisterna får rätt! En slumrande operapublik runt om i landet väcks till nytt liv av klockrena toner världsstjärnor från Peter Mattei och Renée Fleming som äntrar the Met och kanske på sikt La Scala. Vad skall då få publiken att ta sig till Gustav Adolfs Torg, Lilla Bommen eller Värmlandsoperan i Karlstad? – Nej, konst och opera är ingen olympiad, säger Stefan Johansson. Varje opera, varje uppsättning, när den bra, har sin egen dialekt. Parsifal på Värmlandsoperan var en alldeles utmärkt uppsättning. Där! Mycket bra! Men vår, Operans, Parsifal är en helt annan uppsättning.

– Det är som när kritiker jämför Stockholm och Göteborg. Det går inte! Där spelas en opera. Här en annan. Här har vi en full operasäsong, komplett balettkompani och helt andra resurser. Där har man frilansare, få uppsättningar och växlar med musikaler.

– Digitaloperan kommer precis som operahus runt om bidrar till mångfalden och det är alldeles utmärkt för den stora grupp som är intresserade av opera. Och det är en större grupp än många tror, menar Stefan Johansson. Och det är inte, som många befarar, en utdöende grupp!

– Det där är en total missuppfattning! Samma felaktiga tänkande som finns på Sveriges Radio och Sveriges Television. Visst består publiken mest av medelålders och äldre och inte de mellan 20 och 40! Men det är ju faktiskt så att unga bli äldre!

– Dels är det så yrkesarbetande småbarnsföräldrar faktiskt inte hinner med operabesöken, dels är det faktiskt så att yngre blir äldre, mognar, och får andra intressen. Det är då de hinner, kan och vill söka sig till operan! Det vore helt tokigt att byta repertoar för att locka till sig de unga.