ollerossander.se
produktion av interspace
 

Säkerhetsterrorismen

Säkerhetsterrorismen blir det allt värre.
Inför prinsensbröllopet blir den allt tydligare.
Stora delar av Stockholms innerstad spärras av, bilar tvångsförflyttas, hustaken genomsöks på krypskyttar och hela stan ljudterroriseras av polisens egen vuvuzela, helikoptern, som nu ständigt dånar över staden.
Det är ingen tvekan om att syftet är gott men hur långt ska samhällets drivas av säkerhetsnojan?
Det är illa nog med dessa vansinnigt i dyra och sannolikt helt ineffektiva kroppsundersökningar på flygplatserna. Inte ens de mest hängivna säkerhetskonsulter kan på allvar tro att man med dessa metoder kan stoppa proffessionella terrorister eller sens enstaka galningar.
Det är ingen tvekan om att rädsla som styr utvecklingen. Rädslan för att ta ansvar. Den politiker och säkerhetschef som vågar säga nej till förslag om ökad bevakning knappast född. Risken är ju att han får fel och då tvingas ta ansvar för något vansinnesdåd eller terrorattack. Då är det enklare och tryggare att säga ja till alla nya säkerhetsåtgärder och, om katastrofen inträffar, kunna säga att man gjort allt som gått att göra.
Snart nog kommer kraven på kroppsvisitering in vid ett krogbesök och säkerhetskontroller på tåg och bussar, självklart, krav på att alla medborgare ständigt ska bära idkort.
Storebrorssamhället är här och blir allt starkare.
Det krävs både mod och civilkurage för att säga att risker alltid finns och att får dessvärre får räkna med att något kan gå snett.
Någon man däremot lyckas med är att skrämma upp allmänheten, som nu rimligen måste inse att om polisen måste vara så tungt beväpnad och bevakningen så omfattande måste det vara förenat med hög risk att över huvud taget befinner sig utanför hemmets trygga vrå.

1 kommentar to “Säkerhetsterrorismen”

  1. Alex. Westin säger:

    Bra talat! Jag tycker Al Gore uttryckte det bra. “Att leta efter terrorister är som att leta efter en nål i en höstack. Problemet är att de kommer med mer hö hela tiden”.
    Förutom rädsla och brist på mod att säga nej styrs säkerhetsnarkomanin nog av många som har ekonomiska intressen i branschen.
    Andra vansinniga exempel är ju svininfluensan, fågelinfluensan och galna kosjukan.
    Sedan finns det ju områden där risktagandet är för stort - finanssektorn t.ex.

Lämna en kommentar