ollerossander.se
produktion av interspace
 

Tankar på tvären!
Här lägger jag ut mina funderingar på, som jag ser det, viktiga frågor i hopp om att skapa debatt!

Läs gärna i “Artiklar” min text om datajournaler och fundera på om jag har fel som tycker att det är märkligt tyst om texterna kring 1000 döda i onödan i sjukvården eller om den vansinniga flygplatssäkerheten som om dessa kontroller skulle kunna stoppa terrorister!

Läs mer om Olle »


Säkerhetsterrorismen

fredag 18 juni, 2010 kl. 10:02

Säkerhetsterrorismen blir det allt värre.
Inför prinsensbröllopet blir den allt tydligare.
Stora delar av Stockholms innerstad spärras av, bilar tvångsförflyttas, hustaken genomsöks på krypskyttar och hela stan ljudterroriseras av polisens egen vuvuzela, helikoptern, som nu ständigt dånar över staden.
Det är ingen tvekan om att syftet är gott men hur långt ska samhällets drivas av säkerhetsnojan?
Det är illa nog med dessa vansinnigt i dyra och sannolikt helt ineffektiva kroppsundersökningar på flygplatserna. Inte ens de mest hängivna säkerhetskonsulter kan på allvar tro att man med dessa metoder kan stoppa proffessionella terrorister eller sens enstaka galningar.
Det är ingen tvekan om att rädsla som styr utvecklingen. Rädslan för att ta ansvar. Den politiker och säkerhetschef som vågar säga nej till förslag om ökad bevakning knappast född. Risken är ju att han får fel och då tvingas ta ansvar för något vansinnesdåd eller terrorattack. Då är det enklare och tryggare att säga ja till alla nya säkerhetsåtgärder och, om katastrofen inträffar, kunna säga att man gjort allt som gått att göra.
Snart nog kommer kraven på kroppsvisitering in vid ett krogbesök och säkerhetskontroller på tåg och bussar, självklart, krav på att alla medborgare ständigt ska bära idkort.
Storebrorssamhället är här och blir allt starkare.
Det krävs både mod och civilkurage för att säga att risker alltid finns och att får dessvärre får räkna med att något kan gå snett.
Någon man däremot lyckas med är att skrämma upp allmänheten, som nu rimligen måste inse att om polisen måste vara så tungt beväpnad och bevakningen så omfattande måste det vara förenat med hög risk att över huvud taget befinner sig utanför hemmets trygga vrå.

Stoppa medias korkade och farliga enkäter.

måndag 31 maj, 2010 kl. 19:46

Marknaden för lyssnar- och läsarenkät har de senaste åren exploderat. Från att ha varit ett tämligen harmlös jippo övervämmas nu också seriösa media av enkäter där läsaren/ lyssnare får ringa in och svara på mer eller mindre begåvade frågor. Frågorna kan gälla allt från viktiga politiska dagsdispyter till om hur Daniel Westling ska tituleras eller vilken schlagerlåt som bör vinna någon tävling.

Problemet kan tyckas futtigt men det handlar både om principer och pengar. Stora pengar och stora principer!

Principer i den meningen att någorluna god journalistik förväntas innebära att en redaktionen gjort och svarar för ett någorlunda begåvat urval av nyheter och åsikter. Det som återges förväntas ha någon slags betydelse för kunderna.

Så är det för det mesta inte alls när det gäller dessa s.k. undersökningar.

Frågorna är inte bara fullständigt irrelevant utan också uselt formulerade, urvalet av respondenter så snett det bara kan vara. Det är bara de som har lust att svara, som svarar. Svaren är alltså överhuvudtaget inte värda att ta på allvar. Sveriges samlade statistiker borde göra uppror när deras hedervärda yrke så släpas i smutsen.

Det hela skulle ju kunna tyckas vara helt oförarglivt. Så är det inte!

Det handlar också om, inte sällan mycket, pengar.

För den artist den låtskrivare och mediaföretag som vinner, eller inte vinner, en schlagertävling så kan det betyda miljoner kronor när “svenska folket” avger sin röst.

För mediaföretagen betyder också miljoner. Utan några som helst krav på kvalitet kan man fylla tidningar och sändningar med rena bedrägerier. Under den senaste tiden har till och med Sveriges Television början använda sig av denna vedervärdiga metod för att ta reda på “folk tycker”. Den samlade journalistkåren borde gå till angrepp mot denna korruption av god journalistik. Kanske kunde till och med Journalistförbundet för en gångs skull ägna sig åt något som skulle kunna stärka journalistkårens trovärdighet.

Korrumperande kontroll

onsdag 26 maj, 2010 kl. 07:53

Oljekatastrofen i USA, finanskrisen i Grekland, sub-primelånen i USA och den senaste skandalen inom sjöfarten med livflottar som inte fungerar. Alla kan faktiskt kopplas till ett rejält systemfel i marknadsekonomin.
Eller är det fråga om ett tankefel? Politiker och myndigheter tror att det är marknaden som kontrollerar medan det i själva verket är de som borde övervakas och kontrolleras som står för kontroll.
Inom område efter område har politiker trott att den så kallade självregleringen ska fungera - marknaden ska lösa problemet; aktörerna själva skall övervaka sin egen verksamhet.
Det låter lockande men på område efter område visar det sig att fenomenet inbjuder till missbruk, mutor och slapp regelkontroll.
Det är egentligen självklart att om kontroll och tillsyn bekostas av dem som skall kontrolleras, och som alltså själva gynnas av så och lite kontroll och tillsyn som möjligt, blivit kontrollen därefter. Oljejätten BP har de senaste åren orsakat två av världens största oljekatastrofer, dels den nu aktuella utblåsningen i mexikanska golfen, dels en katastrofal brand i ett oljeraffinaderi för några år sedan. Redan innan haveriutredningen är klar kritiken massiv och sannolikt välriktad mot oljejättens säkerhetsarbete. Riggar, utrustning och teknik kontrollerats av så kallade klassningssällskap. Konsultföretag som lever på sin skenbara opartiskhet men som får alla sina (rejäla) vinster från dem de ska kontrollera.
På samma sätt är det med sjösäkerheten. Fartyg och rederier köper kontroller (och godkännande) av klassningssällskapen som i flera länder har getts myndighetsställning och som godkänner sina egna kunders säkerhetsarbete.
Så var det till exempel med Estoniakatastrofen. Fartyget, som inte var sjövärdigt, godkänd av klassen. Det kostade drygt 800 människor livet.
Likheterna med de senaste finanskriserna är påtagliga. Lånehandlingarna på den genomsjuka amerikanska bostadsmarknaden liksom Grekland fick bästa betyg av de företag som anser sig vara världens främsta experter på kreditprövning.
Företagen Moodys, Standard & Poor och Fitch gjorde sina, inte särskilt briljant analyser, på uppdrag av finansinstitut och banker som ville sälja sina obligationer till intet ont anande kunder.
I bästa fall kan såväl oljekatastrofen som finanskrisen leda till en ny syn på hur marknaden ska övervakas och kontrolleras. Debatten går hög, i framför allt USA och England, och förslagen haglar. Lobby-företagare jobbar för högtryck för att se till att de lagförslag som kommer fram, bli så urvattnade som möjligt.
En inte alltför vågad gissning är att oljebolagen kommer att sättas åt ganska rejält och får finna sig i nya väsentligen hårda regler för riskfyllda oljeborrning. Katastrofen är synlig, allmänheten upprörd och politikerna måste agera. På finansmarknaden däremot kan det bli som det brukar - en serie kraftfulla slag i luften, några nya lagar för juristen och konsulter att gotta sig åt och snart allt som förut. Med nya finanskrisen!

Dawit Isaak offer det odemokratiska medborgarskapet

måndag 12 april, 2010 kl. 09:32

Kampen för Dawitt Isaak skulle vinna på om hans öde sattes i sitt sammanhang. Sannolikt har han drabbats av det svenska, i grunden, odemokratiska dubbla medborgarskapet.  Den som väljer att leva att med dubbla pass riskerar att mista alla rättigheter och allt skydd! I stället för att få fördelarna av ett svenskt rättsskydd riskerar svenska medborgare, som en följd av i grunden odemokratiskt system, att stå helt utan skydd i en krissituation.

För Sverige kommer det sannolikt att leda till allt fler svåra diplomatiska konflikter med korrumperade skurkstater och diktaturer.Kampen för att hjälpa Dawit Isaak är viktig, behjärtansvärd och förståelig men hans situation kan sannolikt till stor del skyllas på en av de större politiska stolligheterna i Sverige - det dubbla medborgarskapet.Eftersom han är både är svensk och eritriansk medborgare är de två nationalstater som med sina myndigheter som har och skall ta ansvar för hans säkerhet och välbefinnande.

Samarbete över gränserna i den här typen av frågor är svårt nog vi i vanliga fall och det bli naturligtvis i praktiken nästan omöjligt när vi har att göra med ett land som inte respekterar rättsstaten och mänskliga rättigheter. Hade Dawit Isaak han, när han vid något tillfälle och av någon anledning kunde välja mellan endera av två medborgarskap valt det svenska, skulle UD och svenska politiker i dag ha kunnat agera på ett helt annat sätt för att hjälpa honom. Rätten till dubbelt medborgarskap kan tyckas vara både humanitärt och bra på många sätt men förr eller senare visar sig nackdelarna. Och detta kommer att ske allt oftare i framtiden. I takt med att allt fler svenskar har dubbelt medborgarskap kommer det att bli allt fler konflikter mellan olika rättssystem.

Dessutom kan man seriöst ifrågasätta det demokratiska i systemet. Dubbelt medborgarskap innebär dubbel rösträtt. Vissa människor får alltså få rösta i flera val i olika politiska församlingar! I extremfallet kan en riksdagsledamot i Sverige inte bara rösterna i ett främmande lands riksdagsval utan också där bli inröstad i ett annat lands parlament. Som politiker med dubbelt medborgarskap kan en person aktivt motarbeta det ena (hem)landets politiska intressen till förmån för det andra (hem)landets.

Förr i världen kallades detta för landsförräderi var belagt med dödsstraff!

Avregleringarnas förbannelse eller faran med att pinka i byxan!

måndag 22 februari, 2010 kl. 21:50

Är det någonting både årets rekordvinter och, för några år sedan, stormen Gudrun har visat, är det vådan av snabba och ogenomtänkta avregleringar. Tågen blir inställda, kraftledningarna rivs ner och taken rasar.
Det är inte i första hand följden av märkliga naturkatastrofer utan det oundvikliga resultatet av kortsiktiga politiska beslut. Dessa har gett välkomna bidrag till statskassan men på sikt urholkat infrastrukturernas uthållighet.
Tanken med att dela upp och bolagisera statens järnvägar, televerket och vattenfall var i grunden bra. Det skulle sätta fart på gamla föråldrade verk och myndigheter och skapa flexibilitet, effektivitet och konkurrens. Det kunde verkligen behövas och så blev det flera fall också.
Ut åkte stelnade strukturer och ineffektiva byråkrater men också servicepersonal, kunskap, säkerhetstänkande och något så gammalmodigt som samhällsansvar.
Budgetmedvetna politiker fick, och tog chansen, att skära ned anslagen när SJ, Televerket och Vattenfall delades upp i resultatfixerade divisioner och dotterbolag.
Stora delar av kärnverksamheten farmades ut och outsourcades till privata entreprenörer som, självklart, såg kortsiktiga vinster framför långsiktigt samhällsansvar.
Nu börjar vi se följderna av detta: stormfällda kraftledningsgator, sönderfrysta växlar och nödstoppade kärnkraftverk!
På samma konto kan läggas de många de nedrasade taken över sporthallar och kostallar. De har sannolikt alla byggts av ansvarsfulla företag som blivit alltför fulla av ansvar när det som förut varit myndighetsutövning numera blivit självreglering.
Ut slängdes dyra, och i för sig kanske ineffektiva byråkrater. In kastades dyra konsulter och privata företag som satt snabbhet och vinst för eftertänksamhet och långsamt trygghet.
Kanske kan vi skratta lite åt vinterns vedermödor och försenade tåg.
Värre är det med misstanken att vad som har hänt i de svenska och tyska kärnkraftverken de senaste åren också är följden av kortsiktiga företagsekonomiska resultatfixerade beslut - beslut som skulle kunna ha lett till bokstavligt talat ödesdigra följde.
Avregleringar och privatiseringar är säkert utmärkt reformer men de måste genomföras med största försiktighet och eftertänksamhet - det visar inte minst den fortfarande aktuella finanskrisen.

Uselt resultat för Ekot!

onsdag 10 februari, 2010 kl. 15:00

Eländet fortsätter. Förlusterna står som spön i backen när bokslutsrapporterna gör detsamma. Problemet är att många redaktionen lämna sina lyssnare/läsare i stckett när det gäller att försöka förstå vad som hänt.
Ekonomiekot, som självklart blir först med de flesta rapporter sådant tonen genom att inte sätta siffrorna i något relevant sammanhang. Vi får reda på att resultatet har blivit si eller så mycket mer eller mindre än förväntat! Vad säger du det? Kanske att de som gjort prognoserna räknat fel!
Rimliga jämförelsen skall göras, dels över tiden, dels med ett relevant nyckeltal som till exempel resultat i förhållande till omsättning. Först då kan man förstå om 1 000 000 000 kr i förlust är mycket eller litet! Här omsättningen 10 000 000 000 är förluster gigantisk, omsättningen 100 000 000 000 är den stor men ändå rätt beskedlig.
Den intressanta frågan är, varför har det blivit på detta viset?
Är det så att jag redaktionen bara återigen de nyckeltal de matas med av företagens IR och PR-avdelningar?
Med dagens hysteriska nyhetshets och redaktionernas allt mer slimmade budgetar är risken stor för att detta!

Jästen efter degen!

onsdag 3 februari, 2010 kl. 16:50

De senaste två veckorna har svensk ekonomijournalister skrivit rader av mer eller mindre djuplodande artiklar om Saab.
Det är bra!
Det tråkiga är att det är som att kasta in jästen efter degen.
Under det dryga år som gått, har anställda i Trollhättan och Göteborg vid Saab och Volvo kastats mellan hopp och förtvivlan och tvingats förlita sig på mer eller mindre lösa rykten kring vilka som kan tänkas bli företagets nya ägare.
Det är nu svenska ekonomijournalister borde ha visat sin kompetens och styrka genom att granska och beskriva de tilltänkta köparna.
Så blev sällan - för att inte säga aldrig.
Tvärtom sällade sig många journalister till den alltför stora gruppen mikrofonhållare, de om förlitar sig på företagsledningarna och uppringda experters eventuella kunnande.
Det tog flera månader innan någon svensk tidning producerade något av värde kring de kinesiska bilföretagen BAIC och Geely som såg ut att kunna bli eller kanske till och med två av Sveriges största industriföretagsägare. Denna rapportering som gjordes baserade mestadels på vad utländska tidningar skrev.
Det stod praktiskt taget ett helt år innan någon av de stora svenska tidningarna kunde leverera någon djuplodande text om de företag som skulle kunna bli ett av Sveriges största industriföretag. Att texten överhuvudtaget kom in i tidningarna berodde på att det kinesiska företaget bjöd in, och delvis kanske till och med bjöd, svenska journalister på en sightseeingtur på företagets anläggningar i Kina.
De två minst sagt märkliga budgivarna på Saab i Trollhättan bevakades på ungefär samma sätt.
Inte förrän affären med holländska Spyker ansågs nästan klar lyckades några svenska journalister upptäcka att det i Holland fanns massor med spännande information om detta minst sagt omstridda företag. Det fanns till och med en hel bok som beskrev de märkliga turerna kring företaget och dess numera välkände ägare.
Denna dåliga, kanske till undermåliga, rapportering beror inte på att enskilda ekonomijournalister skulle vara så dåliga på att göra sitt jobb. De flesta skulle kunna göra mycket bättre ifrån sig om de bara hade pengar!
Också de stora svenska redaktionerna är vid det här laget så hårt nedbantade att de knappt har råd med ens den mest basala research, än mindre då och dyra reportaget resor till fjärran länder.

Död åt web-enkäten!

tisdag 2 februari, 2010 kl. 13:22

Avslöjandet att TV4 och Kanal 5 sannolikt råkat ut för ett bedrägeri med syfte att “kapa” en opinionsundersökning på nätet borde ge en nyttig tankeställare åt rader av redaktionen.

De senaste åren nätet svämmas nätet över av mer eller mindre korkade “enkätundersökningar”. Också stora seriösa redaktioner lägger ut frågor på nätet där läsare uppmanas tycka till i än den ena än den andra frågan.

Resultatet som den här typen av “undersökningar” är naturligtvis statistiskt sett fullständigt ointressanta. För att en undersökning ska ha något som helst värde måste urvalet var slumpmässigt.

En sak är att resultatet borde vara ointressant, det är illa nog. Vad värre är att den här typen av “undersökningen” kan kapas av olika intressegrupper som genom att mobilisera sina vänner kan påverka resultatet. Det kan gälla melodifestivaler eller politiska sympatier.

Och det som kan kapas, kapas!

Seriösa redaktioner borde omedelbart sluta upp med sina så kallade läsarenkät!

Sefastsson - igen!

tisdag 2 februari, 2010 kl. 12:24

Besynnerligt är det minsta man kan säga. En av Sveriges mest ansedda jurister, professor Claes Sandgren, slår i en debattartikel (2/2) i DN fast att Trond Sefastson tagit betalt för att göra TV-program i TV4.

Är inte det straffbart?

Sefastsson hävdar själv att han tagit och fått betalt för det närmaste juridiskt utredningsuppdrag som inte har ett skvatt med TV4 att göra.

Åklagaren hävdade, inte minst med hjälp av just juristprofessorn Claes Sandgren, i tingsrätten att det var fråga om ett rent mutbrott och att Sefastsson avsåg att lura på TV 4 ett program i Kalla Fakta med syfte att få en i knarkbrottsling frikänd.

Tingsrätten fällde Sefastsson men domen öververklagades och i hovrätten underkändes åklagarens påståenden på formella grunder. Själva grundfrågan, den som handlade om mutor, blev aldrig prövad och Sefastsson frikändes.

Nu går juristprofessorn Sandgren ut ändå och påstår att Sefastsson gjort sig skyldig till brott. Frågan är om det inte är åtalbart att hävda att någon är skyldig till brott utan att brottet är bevisat och prövat domstol

Och juristprofessorn Claes Sandgren är det inte vilken professor som helst. Han är ordförande för institutet mot mutor och borde rimligen veta bättre än de flesta vad man får och inte får påstå.

Däremot är det lät att hålla med professor Sandgren i hans krav på ändring av mutlagstiftningen så att också frilansare och uppdragstagare ska kunna åtalas och fällas för mutbrott - om de verkligen tagit otillbörligt betalt.

Den svenska mutlagstiftningen är tandlös och har utsatts för hård men rättvis kritik under många år.

Ännu mer beröm!

söndag 24 januari, 2010 kl. 16:18

INFORMATIONSPRIS TILL OLLE ROSSANDEREkonomijournalisten Olle Rossander tilldelas Hans IngvarHansons informationspris för enastående journalistikunder finanskrisen 2009. Juryns motivering lyder:

“Med engagemang, sakkunskap och god pedagogik har
Olle Rossander guidat läsare, lyssnare och tittare under
det gångna årets finanskris. Hans analyser och kommentarer
har präglats av ett brett perspektiv; ekonomiskt, politiskt och
historiskt. Därför belönas Olle Rossander med Hans Ingvar Hansons
informationspris för året 2009.”

Priset är på 10 000 kr och utdelas av Hans Ingvar Hansons stiftelseför främjandet av god information. Bland tidigare belönade märks Richard Swartz, Marit Paulsen, Jasenko Selimovic, Marie Ehrling och Göran Skytte.